Rosettpojkens illusioner.

idag efter skolan när jag var påväg ner mot stationen för att ta bussen hem så fort som möjligt,
så passerade några lågstadiebarn min skola. och
de tittade så avundsjukt på de häftiga niorna som körde omkring med sina ascoola moppar och som bara gick omkring och var allmänt döhäftiga.
deras illusion om att vara en häftig nia och deras trånande blickar;
jag menar hade jag fått välja att jag varit ett litet lågstadiebarn och lekt och inte haft känslor och tankar på samma sätt.
och livet hade varit så mycket enklare.