Ingenting speciellt egentligen.
Decemberöga
- och andetagen frös till is under den flackande blicken.
Bakom spruckna läppar framviskades orden
som egentligen inte betyder någonting.
Bara är, som stjärnorna och morgondagen.
Jag älskar dig.
Majkind
- och ansikten dansade i rosen.
Kanske var det påklistrad skönhet
som egentligen inte betyder någonting.
Bara för stunden och han viskade i hennes öra.
Stanna hos mig.
Augustihår
- som liksom fladdrade i vinden till trädkronornas sång.
Och du vet såndär riktig skönhet
där decemberögat blinkar till och klarnar?
Kanske ingenting speciellt egentligen men alla orden föll på plats.
Jag älskar dig.
Stanna hos mig du är allt jag har.
ååååååååååh jag dör allvarligt det här är det bästa jag någonsin har läst tror jag
fint. mycket fint.
Dina ord är magiska.
Poesi när den är som allra bäst.
Detta är så otroligt vackert, lämnade mig helt mållös.
jag måste hålla med alla andra. gud så fint det var!