och som jag önskar att varje andetag egentligen skulle vara.
saknad av att allting som en gång var så nära
plötsligt är så långt bort.
ekot av sorgen som skar sig mot betongväggarna
i skuggan av varje enskild ensamhet.
och tårarna som än en gång föll från just den där kinden
av rosen torkade liksom aldrig.
inte ens när sanningen visade sig vara det där ögonblicket
av lycka som inte ens drömmen bland de allra ljuvligaste
syrener kunde nå.
och exakt den kyssen som gav just det ögonblicket av lycka
bland moln som inte ens känns verkligt men egentligen är
fastnar någonstans i huvudet och sorg är inte längre en betydelse
ännu mindre ett ord som läppar av solsken kan forma.
och som jag önskar att varje andetag egentligen skulle vara
önskar jag att stjärnorna kunde klarna på himlavalvet
och att den där kyssen som jag skulle ge allt i världen för
återigen skulle fylla mig med just den där lyckan.
Avtryck:
malin
puss
fin bild och du är bäst.
okej. det där förra var från mig.
puss
Trackback