LUMOS.
Jag har köpt en trollstav. Närmare bestämt den här trollstaven. Så nu för tiden spenderar jag mitt liv med att svänga med den och utföra lite magi. Som igårkväll då den här bilden togs.
Och så skulle min lillasyster konfirmeras.
I lördags åkte jag och Daniel ner till Ulricehamn tillsammans med min moster och mina kusiner från Stockholm för att min lillasyster skulle konfirmeras.
Såhär ser jag och min äldsta och yngsta syster ut när vi är snygga.
Säga vad man vill om kyrkan och konfirmationer, men ibland är det bara så himla vackert.
Du hör basen, trummor, ut ur dimman, ung på nytt igen.
Om man har en tråkig morgon kan man alltid puffa upp den lite med färg. Det tyckte iallafall jag och Alina, så det
resulterade i rosa mjölk och
grön gröt. Det kanske ser mest äckligt ut men jag tycker att det känns mestadels partyparty.
Efter frukosten satt vi på deras balkong där vi drack kaffe, blåste såpbubblor spelade gitarr och skrev färdigt vår hyllninggsång till Rue. Ni kanske får höra någon dag!
APAPAYA COCONUT.
Igår bjöd jag in mina vänner till att fika på min uteplats. Vi satt och spelade gitarr och drack kaffe och åt kaka som Adina hade bakat och skrev en låt och ba hade party.
Det var otroligt mysigt. Ville liksom inte att kvällen skulle ta slut.
Då och nu och förr och sen, det gör mig helt förvirrad.
När jag för några dagar sedan sammanfattade mitt 2011, så hade jag inte med en enda bild från en av de helt klart ljusare och bättre händelserna under året. Nämligen när jag, Julia och Malin åkte till Hannas sommarstuga i Varberg där vi under några dagar spenderade tiden med att fika, skratta, spela monopol, bygga försvarsmurar, posa med glassgubben, vara snygga, kasta sten, baka kladdkaka, vara snygga, spela spel på Julias iPhone, ta fina bilder, vara snygga och helt enkelt ha världens bästa tid. Bilderna har Malin tagit och att göra kollage-skickligheterna står jag för.
tjugohundraelva.
Jag antar att det egentligen är så varje år, men när jag tänker på 2011 så känns det som om det året har gått så himla fort. Men nu när jag tittar tillbaka på året så har det varit så fruktansvärt långt. Det har hänt ett oändligt antal saker, och jag har vuxit så otroligt mycket.
2011 började med att Daniel flyttade till Stockholm, och jag åkte upp och ner hela vintern, våren och sommaren innan jag flyttade själv. 2011 har jag kommit nära så otroligt många fina människor som jag har försökt träffa så mycket som möjligt. Jag har gått på en massa konserter och fikat kanske lite för mycket. Jag har rest, pussats, kramats, sjungt, bakat och partat hela året och sanningen är nog att 2011 har varit bästa året på länge.
Stortorgets julmarknad.
I söndags åkte jag, Teemu & Amanda till Gamla stan för att gå på Stortorgets julmarknad. Det var otroligt mysigt. Om ni vill kan ni kolla på den otroligt vackra filmen som dyker upp i slutet av det här inlägget. I övrigt har jag otroligt fina vänner.
Not while we're dancing and you're kissing me this way.
Jag vet inte hur mycket jag skulle ge just nu för att få gå längs Champs elysée ikväll. Jag vill ha inspiration till att skriva och fotografera men allting står helt still i huvudet och jag får inte ut någonting överhuvudtaget. Jag vill tillbaka till Paris (min än så länge favorit bland alla städer även om jag inte varit i så många) och dricka kaffe hela dagarna och bara strosa runt längs gatorna och stanna till på alla stånden i Montmartre. Jag klagar väl egentligen inte på att vara här heller. Här har jag min fantastiska pojkvän och underbara vänner. Och om ungefär en vecka sitter jag på bussen på väg mot min familj, min hemstad, och människor jag saknar så mycket att det faktiskt gör ont.
The scars of your love they leave me breathless.
Att sitta längs bryggan med Julia en oktoberdag med goda cupcakes listar jag som något bland det mysigaste jag någonsin gjort. Herre vad jag tycker om den här tjejen.
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig?
Julia bjöd in några kära vänner (Me, included) på byxmyndighetsfest. Det var otroligt mysigt och det serverades en fantastiskt god tårta. Julia och Matej är för övrigt det vackraste som finns.
Något bland det mest fantastiska som någonsin hänt mitt liv:
Idag när jag kom hem fann jag det här. Jag försökte leta efter den traditionella tändsticksasken för att visa hur gigantisk den här skålen är, för den är mycket större i verkligheten än på bild. Åh så goooott. Ibland är sena födelsedagpresenter från syskon helt ok.
Åh jag kommer att bli så tjock. <3
I heard that your dreams came true. Guess she gave you things I didn't give to you.
Vi hade ett litet fikaparty för mig och Malin som numera är sexton år och döfräna. Det var väldigt mysigt, trots att jag misslyckades lite med bakningen. Tack Linnéa, Hanna, Malin och Julia som ville vara med och fira. Och tack för alla fantastiskt fina presenter.
It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried.
Och så slutade man grundskolan och fick lite saker.
Av elevrådet fick jag även en bok som de ansåg passade mig utomordentligt. Vet inte riktigt vad jag har att säga här....
Jag fick ett kort från en lärare jag knappt känner där hon skrev hur fantastisk jag var (blir man glad då eller blir man glad?). Och jag fick en servett från min klassföreståndare för att jag grät så mycket.
Jag och Hanna fick vara med i BT. Vi sjöng Snälla bli min av Veronica Maggio.
Den här blomman fick jag av rektorerna som ett tack för mina insatser på skolan.
Och det här otroligt vackra smycket från Tomas Sabo fick jag av min familj.
Gamla diabilder som pappa skannat in.
Fredag 01/01-2010 skrev jag:
... och jag har tänkt ikväll.
Jag kommer ihåg när man var liten, sådär 7-10 år, och man kollade på film med sin familj då en tjej helt plötsligt kysser en annan tjej. Jag kommer fortfarande ihåg reaktionen jag fick då. Man fnissade, samtidigt som man var helt förstummad. Man fattade ingenting. Vi kollade på Flickan Som Lekte Med Elden häromveckan. Och jag har en lillasyster som är 6 år. Jag såg på henne, att hon tänkte precis som jag gjorde när jag var liten. Jag såg hennes ögon. Jag såg hur hennes läppar vred sig.
Sen frågade man pappa "Vem av dom är killen?". Jag minns att jag gjorde det en gång. Man fick svaret att "Ingen av dom är kille." Då fattade man helt plötsligt ännu mindre. 'Om ingen av dom är killar varför kysser dom varandra då?' Sen fnissade man. För att man tyckte att det var konstigt. Det var fel, och då skrattade man.
En del växer ifrån det där med åren. Växer ifrån att inte förstå. Att tycka att det är konstigt. Men på något vis så stannar det kvar hos många. Att det är fel. Fel. Fel. Homosexualitet, vad är det för jävla sjukdom? Och självklart ska man skratta åt dom som har smittats.
På en del växer det fast. Och jag har aldrig riktigt förstått varför.
länk till inlägget.
Jag kommer ihåg när man var liten, sådär 7-10 år, och man kollade på film med sin familj då en tjej helt plötsligt kysser en annan tjej. Jag kommer fortfarande ihåg reaktionen jag fick då. Man fnissade, samtidigt som man var helt förstummad. Man fattade ingenting. Vi kollade på Flickan Som Lekte Med Elden häromveckan. Och jag har en lillasyster som är 6 år. Jag såg på henne, att hon tänkte precis som jag gjorde när jag var liten. Jag såg hennes ögon. Jag såg hur hennes läppar vred sig.
Sen frågade man pappa "Vem av dom är killen?". Jag minns att jag gjorde det en gång. Man fick svaret att "Ingen av dom är kille." Då fattade man helt plötsligt ännu mindre. 'Om ingen av dom är killar varför kysser dom varandra då?' Sen fnissade man. För att man tyckte att det var konstigt. Det var fel, och då skrattade man.
En del växer ifrån det där med åren. Växer ifrån att inte förstå. Att tycka att det är konstigt. Men på något vis så stannar det kvar hos många. Att det är fel. Fel. Fel. Homosexualitet, vad är det för jävla sjukdom? Och självklart ska man skratta åt dom som har smittats.
På en del växer det fast. Och jag har aldrig riktigt förstått varför.
länk till inlägget.
Beautiful disaster.
adam.
jag har tänkt på honom hela dagen.
den där rösten.
adam.
jag har tänkt på honom hela dagen.
den där rösten.
adam.
He kissed me 'til the mornin' light.
idag efter skolan när jag var påväg ner mot stationen för att ta bussen hem så fort som möjligt,
så passerade några lågstadiebarn min skola. och
de tittade så avundsjukt på de häftiga niorna som körde omkring med sina ascoola moppar och som bara gick omkring och var allmänt döhäftiga.
deras illusion om att vara en häftig nia och deras trånande blickar;
jag menar hade jag fått välja att jag varit ett litet lågstadiebarn och lekt och inte haft känslor och tankar på samma sätt.
och livet hade varit så mycket enklare.
så passerade några lågstadiebarn min skola. och
de tittade så avundsjukt på de häftiga niorna som körde omkring med sina ascoola moppar och som bara gick omkring och var allmänt döhäftiga.
deras illusion om att vara en häftig nia och deras trånande blickar;
jag menar hade jag fått välja att jag varit ett litet lågstadiebarn och lekt och inte haft känslor och tankar på samma sätt.
och livet hade varit så mycket enklare.
Close your eyes, clear your heart.
Don't wanna leave it all behind.
Därför älskar jag Celine Bodinger. Och jag hatar att hon flyttar till Lund.
For the last time.
det var över ett år sedan du flyttade. och sedan dess har du förändrats så sjukt mycket, att jag faktiskt inte känner igen dig. jag känner inte dig längre. vi är inte dem vi en gång varit och att säga att du fortfarande är min bästa vän går liksom inte. jag känner dig inte längre.
och jag vet inte varför jag skriver det här. kanske för att jag är alldeles för rädd för att tala om det för dig i verkligheten. kanske hoppas jag att du kan se det här.
sluta spring. sluta fly från verkligheten.
ja, jag älskade dig. men ärligt talat det spelar ingen roll längre.
I am the wilderness locked in a cage, I am a growing force you kept in place.
drömmar alltså.
jag har inte träffat min kusin linnéa på flera år. men hennes familj träffar jag flera gånger per år. de bor i uppsala och ja, det är ju inte så jättenära. hon är alltid borta på olika saker när resten av mina kusiner kommer ner hit. som nu tillexempel, nu är hon i sydamerika med sina kompisar och har varit där i flera månader. hursomhelst.
jag drömde att jag träffade henne. fast det var inte linnéa. utan det var liksom, min morbror? fast det var ändå min kusin. haha det var så random och så himla roligt. och just den kramen jag drömde om. jag saknar såna kramar. kramar från någon man inte träffat på en lång tid.
dagens fråga till er; vad är det mest konstiga ni har drömt?
PUSS.
Jag har fel på hjärnan.
Avslutar dagen med lite posei, tända ljus, en chai latte, kent och depp.
Fint.
Ganska intressant hur fort tiden går och hur mycket man förändras under så kort tid.
Snälla låt mig gå.
helt sjukt att man kan sakna någonting så frukstansvärt mycket som faktiskt inte är så långt bort egentligen.
Jag tror inte vi lever så länge till.
jag vet en gubbe som brukade gå omkring i trädgårdslandet som ligger lite nära vårt röda hus med vita knutar. varje år gick han omkring där några timmar några dagar i veckan och skötte om sina grönsaker och blommor. han hade även ett porslinsöga. så det var lite lustigt att se honom i ögonen. speciellt när man var sisådär mellan fem och åtta år. den här gubben hade blå hängslebyxor och hette folke.
han lever inte längre.
I loved him so but I let him go 'cause I knew he'd never love me back.
världen var helt enkelt inte redo för hand i hand. inte redo för kärlek som inte såg ut som deras.
men alltså jag bryr mig inte längre.
samson - regina spektor
men alltså jag bryr mig inte längre.
samson - regina spektor
And some people say that they can bring sunshine to our souls. but i know they're lying.
Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden.
Jag kanske borde städa mitt rum och dra mig ifrån Scrubs.
