Rosettpojkens illusioner.

Efter den vackra studentbalen begav jag mig ner till vattnet tillsammans med mina favvisar Julia och Linnéa. Jag tror inte att jag behöver skriva hur fantastiskt fint vi hade det. Och hur otroligt vackert Ulricehamn är på sommaren.

Justeja. Jag är tillbaka i Ulricehamn då min syster tar studenten på fredag. Ulricehamn. Jag känner verkligen en så extrem hatkärlek till den här staden. Den känslan för en stad känns så olik andra känslor till städer. Rätta mig om jag har fel. Ulricehamn är bara så himla vackert ibland och just nu känner jag kanske hur väl jag skulle kunna stanna här för alltid, samtidigt som jag vet att imorgon kommer jag bara att vilja komma bort härifrån. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men det är väl alla mina fantastiska vänner som gör Ulricehamn till precis vad det är. Utan dem är det bara den kallaste platsen i världen. Så tom och så falsk. Även om allting just nu känns så fantastiskt.

Då den fagra kulören Lagoon Blue (som ni ser till vänster) vägrade fastna i mitt hår utan sköljdes av efter en tvätt, var det inte roligt att behöva färga om håret efter varje gång jag duschat. Så nu har jag lämnat det blå/gröna/sjögräslikande håret och gått tillbaka till att vara

blond. Det känns skönt att vara tillbaka även om jag på ett sätt kände mig så cool/rebellisk/awesome/hardcore osv i mitt blå hår. Aja nu ser det ut såhär iallafall. Jag trivs & jag hoppas att ni också kan instämma. Ha en magnifik (oh yes) tisdagskväll! Imorgon 08.30 taggar vi NP Engelska.

Min hårfärg håller på att gå ut, så jag ska bleka det idag. Sorgligt nog.

Hejdå blått, det var kul så länge det varade.

Hallå där! Det var ett tag sedan. Jag är fullt uppe med att njuta av det fina vädret förstår ni. Jag hoppas verkligen att övriga Sverige har lika fint väder som Stockholm har haft det senaste. Idag exempelvis befann jag mig ute på Drottningholm tillsammans med min pojkvän och en vän till oss, där vi åt glass och lapade sol i någon timme. Annars har jag gått över hela Stockholm idag. Lovar.

Och juste, fick låna Fatta Eld av världens bästa vän, så nu är jag djupt inne i den också. Har ni läst den? Och vilken är er favorit i Hungerspelen-serien?

Först och främst vill jag bara reda ut en sak. Jag avskyr skräckfilmer och jag förstår verkligen inte det där sköna i att bli skrämd. Inte någonstans. Trots detta kände jag ändå någonstans att jag helt enkelt var tvungen att se den här. Jag menar, Daniel Radcliffe har huvudrollen.

Jag vill säga att jag plågade mig igenom hela filmen. Men det tänker jag verkligen inte göra. För hur hårt jag än höll i min pojkväns hand, hur mycket jag bet ihop och försökte nynna positiva låtar och hur mycket jag vred och vände på mig så kan jag verkligen inte förneka att: The Woman In Black är en jävligt bra film. Så snygg och så fängslande men så fruktansvärt, fruktansvärt fruktansvärd. Det var verkligen hemskt att se barn efter barn efter barn brinna upp eller drunkna till döds.

Idag gjorde jag och Daniel finfrukost efter en liten morgonpromenad. Och just nu känner jag hur fantastiskt bra den här dagen kommer att bli. Mest också för att vi såg två avsnitt av New Girl också.

För alldeles strax ska vi in till stan där vi äntligen ska se Avengers! Vilket jag har sett fram emot asmycket osvosv och sen ska vi till tanto på födelsedagsfest! Japp. Bra lördag. Vad ska ni göra idag?

Ah okej ska jag säga vilken artist jag lyssnar på mest just nu bortsett från Kent? Erik Hassle. Fantastiska, otroligt underskattade Erik Hassle. Han är verkligen så himla bra och jag älskar hans röst så fruktansvärt mycket.

Och jag får verkligen inte nog av hans senaste singel Stay som ni kan lyssna på om ni klickar här. Den är bara så fin.